Cykelsverige utvecklas och Emilia Fahlin är tillbaka

Världsmästerskapet i tempo- och landsvägscykling är igång i Yorkshire i England. Det svenska landslaget, som är rankat som nummer 53 på UCI:s nationsranking, är på plats med både dam- och herrcyklister. Med i truppen finns Emilia Fahlin, som är tillbaka efter att ha kraschat under en soloträning i maj. Det var en krasch som hade kunnat sluta mycket olyckligt.

Fahlin är tillbaka som hjälpryttare

Sverige tillhör inte längre en av toppnationerna i cykelvärlden. Om det bottnar sig i att det är för få cyklister som är intresserade av elitcykling, och att det därmed inte finns någon nationell konkurrens om placeringarna, eller att de andra nationerna helt enkelt är för bra är en diskussionsfråga. På herrsidan är det just nu Tobias Ludvigsson som är Sveriges främsta cyklist. Han har kört för det franska stallet FDJ sedan 2017 och han blev i år tempomästare i nationsmästerskapet för tredje året i rad.

På damsidan är det Emilia Fahlin som för cykelsverige framåt, men hon har haft en tuff sommar. Svenskan som i år skrev på för FDJ-stallets damlag, FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope, kraschade svårt under en soloträning i Girona i Spanien i maj. 30-åringen från Örebro körde utför längs en bergsväg när hon fick ett kast på cykeln och körde rätt in i bergväggen och slog i bakhuvudet. Hastigheten uppskattas ha varit över 60 km/timmen och hennes hjälm gick i två delar. Som tur var förlorade Emilia aldrig medvetandet och en bil stannande strax därefter och hjälpte henne. Resultatet av kraschen blev en hjärnskakning och läkarna upptäckte en mindre blödning mellan skallbenet och hjärnan. Hon förlorade även synen i en tid efter olyckan. Men hon bröt varken ben, armar eller nyckelben – vilket är det första en cyklist brukar bryta. I en intervju sa hon att hjälmen räddade henens liv, för om hon inte hade haft den hade det nog varit kört. Kraschen förstörde givetvis hennes tävlingsschema för sommaren och det var länge osäkert om hon skulle hinna rehabilitera sig till VM.

Strax innan VM började i England blev det klart att Fahlin kommer att vara med i truppen tillsammans med bland andra Lisa Nordén, Hanna Nilsson, Sara Penton, Clara Lundmark, Lucas Eriksson och Kim Magnusson. Emilia kommer att ställa upp i linjeloppet, vilket är ett av de tuffaste endagarsloppen som en cyklist kan köra. Däremot kommer den före detta VM-4:an inte att ha en ledarroll, utan kommer att köra i kapacitet som hjälpryttare.

Ingen svensk bland favoriterna

Trots att vi har haft både manliga och kvinnliga cyklister som har stått på VM-podiet finns det ingen svensk bland förhandsfavoriterna i år. Det första svenska VM-guldet i linjelopp togs redan 1921 av Sveriges, och världens, då främsta cyklist, Gunnar Sköld. Nästa guld i samma disciplin kom 1948 och vanns av Harry Snell. Sverige vann sedan lagtempot tre år i rad mellan 1967–1969 med hjälp av de fyra cyklande bröderna Erik, Gösta, Sture och Thomas Fåglum. 1971 blev Gösta ”Fåglum” Petterson även den första svensken att vinna ett Giro d’Italia. Den första svensken att vinna VM i linjelopp var Marianne Berglund 1983. Nästa svenska var Susanne Ljungskog, som vann VM 2002 och försvarade titeln igen 2003. Utöver VM-gulden har det också blivit andra medaljer. Emma Johansson blev den första svenska damcyklisten att ta en OS-medalj och hon tog silver i linjelopp under OS i Kina 2008 och i Rio 2016. Silver-Emma, som hon kallades av media, har samtidigt tre VM-brons och två VM-silver i linjelopp och lagtempo.

Tyvärr finns det ingen svensk som ens är i närheten av förhandsfavoriterna i året VM. Tobias Ludvigsson hoppade av VM fyra dagar innan det stora linjeloppet. Anledningen till att han lämnar VM är helt enkelt för att han är för sliten. Svensken körde nyligen treveckorsloppet Vuelta Espana och han har inte hunnit återhämta sig. Hans plats gick istället till framtidshoppen Kim Magnusson och Lucas Ericsson, som båda kör i det danska stallet Riwal Readynez Cycling Team. Sverige hade egentligen bara en plats i herrarnas linjelopp men ansökte om dispens, vilken beviljades av UCI. Däremot kommer deras medverkande troligtvis att vara mer utav en introduktion av det stora mästerskapet än att de faktiskt har en chans att placera sig i toppen. Favoriterna är istället den unge Mathieu van der Poel från Nederländerna och den tidigare trefaldiga världsmästaren Peter Sagan. En granskning av alla odds hos 888 Sport visar att det är holländaren som är den största favoriten med oddsen 3.25. Oddsen för att den nuvarande världsmästaren vinner, vilket är den 39-årige spanjoren Alejandro Valverde, är 34.00.

Sverige som cykelnation

Sverige ligger långt bakom ledande cykelnationer som Nederländerna, Frankrike, Belgien och Tyskland. På damsidan har det däremot skett en enorm tillväxt. Det gäller inte bara i Sverige utan även internationellt. Damcyklingen har än så länge inga längre etapplopp. Deras längsta tävling är Giro d’Italia för damer på tio etapper. Efter påtryckningar från både cyklister och fans ska det nu lanseras ett ”tour de france” för damer. Tävlingen kommer inte att köras i Frankrike utan i Sverige, Danmark och Norge och kommer att heta ”Battle of the North”. Första upplagan är tänkt att köras 2021 och det kommer att köras 10 etapper. Det här hoppas ha en positiv inverkan på svensk cykling. Sedan Postgirot Open lades ned körs nu inga internationella cykeltävlingar i Sverige och svenska elitcyklister har fått åka väldigt långt för att tävla i lopp med högre konkurrensen. Med fler tävlingar på hemmaplan kan elitcyklingen växa och de som inte känner till cykling som sport får en chans att se att den innebär mer än bara snabb cykling.

För att öka cykelintresset, och för att höja nivån för herrcyklister, skulle fler internationella tävlingar i Sverige kunna vara till hjälp. Precis som för damer finns det endast nationella tävlingar och cyklister måste redan i unga år ta beslutet om de vill satsa på sin sport, och då flytta utomlands. Det är inte konstigt att det endast är en svensk som har vunnit en etappseger i Tour de France, vilket gjordes av Magnus Bäckstedt 2004. De flesta svenska elitcyklister håller i regel en lägre nivå än de internationella konkurrenterna om de inte tävlar i internationella stall.

Dessutom hade gränserna mellan olika cykelgrenar behövt suddas ut. Det svenska cykelintresset sträcker sig längre än till landsvägscykling och det finns ett stort intresse för cykelcross och mountainbike. Det finns inget som säger att en cyklist, innan hen går upp på den absoluta elitnivån, måste välja mellan de tre. Det finns flera exempel på cyklister som har börjat med cykelcross eller mountainbike och som sedan har gått över till landsväg. Två av dem är Peter Sagan och van der Poel, vilka just nu är två av världens bästa linjeloppcyklister.

Svensk cykling har en lång väg att gå för att svenska cyklister ska börja vinna worldtour-tävlingar. Det här gäller både damer och herrar, men det finns positiva tecken.